söndag 28 augusti 2016

Noveller!

OjOj, nu har jag så mycket noveller att läsa att jag knappt vet vart jag ska börja! Jag köpte två novellsamlingar i somras, Bortom Portalen och 13 Svarta Sagor om Superhjältar.  Jag har börjat lite grann och jag har läst 4st berättelser ur Bortom Portalen. Jag tänkte att det kommer något inlägg om dem lite längre fram.

Igår fick jag även ett mail från Oskar Källner (hans blogg), som har varit med och skrivit noveller till båda samlingarna och även boken Stormvinge. Han har haft ett litet hemligt projekt som nu är avslöjat, där han översatt 29st noveller från H.P.Lovecraft! Jag har hört talas om Lovecraft tidigare men aldrig läst något av honom, så det ska bli riktigt spännande det här då Källner även skickade med 5st rec-ex!

De jag fick var Templet, Från Andra Sidan, Det vita skeppet, Celephaïs & Azathoth  och Cthulhu vaknar. Kolla omslagen på dem! Jag är sjukt peppad nu! Jag hoppas jag ska kunna få en lagom blandning av Harry Potter, Lovecraft, Superhjältar och Bortom Portalen! Så mycket att läsa och så lite tid! Kolla för övrigt hur snygga omslagen är!

Läs mer på:
http://lovecraft.fafnerforlag.se/




Stjärnfall

Namn: Stjärnfall av Lars Wilderäng
Serie: Stjärnklart #2
Språk: Svenska
Sidor: 395

Varning! Spoilers om första delen kan förekomma!

Handling från Goodreads:
Tio år har gått sedan den moderna civilisationens undergång, när all elektronik slogs ut av ett högteknologiskt angrepp. Livet har sakta börjat stabiliseras, men är faran verkligen över? Nedsläckningen, som perioden när elen försvann kallas, var troligtvis bara början. Nu står mänskligheten inför ett än större hot.

Militären Jocke är äntligen tillbaka i Sverige efter ett långt uppdrag i Mellanöstern och hoppas på ett lugnt liv. Storbonden Filip Stenvik har fått skydd av Federationen Västra Götaland men oroar sig för nya angrepp. Maximilian har vuxit upp till en man och gör sitt bästa för att bryta sig fri från barndomshemmet och gå sin egen väg. På Carlstens fästning samlar Bohusläns landshövding, Gustaf Silverbane, sina styrkor, medan forskningschefen Anna Ljungberg försöker analysera den motståndare de inte vet mycket om. Men tänk om fienden redan finns bland dem? Kanske närmare än någon kan ana …

Omdöme:
Stjärnklart är hittills årets bästa bok och tyvärr kände jag inte att Stjärnfall levde upp till den hypen som jag hade för den. Den började lite segt med att hoppa tillbaka till tiden för nedsläckningen och att följa personer där. För mig som kom ihåg första boken väldigt bra blev jag mest bara irriterad, för det kändes som upprepning tycker jag. Men sedan kom den ändå ifatt i tiden och jag tyckte att det började bli lite intressant igen.

Boken är generellt väldigt bra och jag tycker att den håller uppe tempot för att föra handlingen framåt. Dock så känner jag mig betydligt mindre sympatisk med personerna i den här boken än i ettan och vissa av dem, inkl. en huvudperson, störde jag mig ganska mycket på.

Varning, spoilers om handlingen!
Silverbane exempelvis. Han finner jag sjukt irriterande och jag känner inte att jag egentligen får någon sympati för honom. "Oh nej, jag måste ta ansvar för allt det här", istället för att bara utlysa ett val och ha folkligt valda ledare. Jag känner att jag inte får en tillräckligt trovärdig bild om varför han inte vill ha val, så min känsla blir bara att han blivit en arbetsnarkoman som inte vill skiljas från sitt jobb, trots att han försöker övertyga sig själv om motsatsen.

Ljungberg är också en jag stör mig på. Hon tassar runt med sin kärlek som om hon inte har tillåtelse att älska någon bara för att hennes kärlek blev mördad för 10år sedan. 10 år!! Att tassa runt som hon gör och vara rädd för Lena känns bara löjligt. Och eftersom hon tassade så mycket runt Lena blandade jag först ihop hennes nya kärlek Axel med Max, och att det var därför hon var rädd.
---------------------------------------
Jaja, rant over.

Med detta sagt, så gillade jag ändå boken! Jag fick några riktiga "Wow, det där förväntade jag mig inte!"-moments vilket var riktigt nice! Jag ska absolut läsa trean och hoppas på en spännande läsning där!


lördag 27 augusti 2016

Lördagshistorien #3

Här kommer dagens lördagshistoria! Hitta gärna på en egen och lägg in i kommentaren eller länka!
Jag har använt 3st vanliga och 2st från enchanted den här veckan. Såg nu att ena tärningen hamnade uppochner, det ska vara en eld...tror jag.



Rödluvan skulle på ett hemligt möte i fyren vid havet. I skogen hade hon för länge sedan slutat vara rädd, men på vägen till havet fanns det ett mörken som hon inte stött på tidigare. Hon packade sitt äpple och glödlampan som hon visste att de ville ha. När hon gått så länge att fötterna hade börjat göra ont, stannade hon och såg upp mot himlen. Det var ännu några timmar kvar innan det blev mörkt, hon borde hinna fram till viloplatsen i tid.

Fötterna värkte av att ha hållit ett så högt tempo hela dagen, men solen hade gått ner snabbare än hon hade räknat med och hon fick springa den sista biten. Hon slängde hela tiden nervösa blickar över axeln. Mörkret närmade sig och hon prang snabbare. Skenet från elden framme vid lägerplatsen började synas genom träden och hon sträckte ytterligare på benen och sprang med manteln fladdrandes bakom sig.

Mörkret kom närmare och hon slängde sig ut i ljuset vid elden. Hon andades häftigt och låg på rygg i gruset. När hon öppnade ögonen igen såg hon 10 ögon som såg ner på henne. "Det var minsann på håret" sa en äldre man med gråa fluffiga öron. En yngre kille satt och rengjorde pälsen på sin blå svans och en kvinna satt och gjorde rent mellan sina sylvassa tänder. Rödluvan bara nickade. "Längre att gå än vad jag tänkte" sa hon mellan andetagen. Den äldre mannen bara skrockade.

När gryningen kom var hon iväg igen och kom fram till fyren innan mörkret han falla igen. Hon lämnade lampan och fick i gengäld ett litet bylte med frön. Väldigt speciella frön.
-----------------------------

Det blev en liten kortis idag då jag är barnvakt åt min brorson och inte direkt kunde koncentrera mig.

Bokbloggsjerka 26–29 augusti

Den här veckan så har Annika på alkb en lite enkel fråga i veckans jerka:

Vad läser du just nu?

Ja, som ni kan se på sidan här på min blogg så har jag precis börjat läsa Harry Potter and the Cursed Child. Jag har dock knappt börjat, men hoppas att jag ska kunna läsa mer nu i helgen! Är lite nervös då folk i min närhet både har älskat den och vissa har inte gillat den alls. Jag hoppas att jag kommer att gilla den!!


torsdag 25 augusti 2016

Ny Serie

Jag och sambon håller för tillfället på att storstäda lägenheten (och spela på vårt nya PS4) så det har inte blivit något läst sedan sist. Däremot så har vi som tradition (eller vad man nu kan vilja kalla det) att vi kollar på tv-serier när vi äter. Igår såg vi klart Supernatural (11 säsonger!!). Men ja, jag saknar de gamla hederliga demon-slagsmålen ibland.

Men, idag behövde vi ju då börja kolla på något nytt och efter ett tips från min bror så såg vi början på The Shannara Chronicles! Superbra och helt i min smak! Någon mer som ser på den?


tisdag 23 augusti 2016

Läsdag

Idag har jag tagit en dag ledigt efter en lite jobbig period. Jag har köpt lite nya kläder, ätit lunch med min sambo och äntligen läst ut Stjärnfall! Det tog ett tag innan jag kom in i boken, men sedan gick det fort. Det läskiga med den här serien är att allt är så verkligt och jag verkligen börjar känna att vi som samhälle är ganska så körda om något skulle hända oss.

Men men, nästa bok som kommer påbörjas är Harry Potter and The Cursed Child! Har hört så mycket olika reaktioner på den, jag hoppas verkligen att jag kommer gilla den!

Nu blir det till att småfixa lite här hemma innan det är dags att krypa i säng. Ha en fortsatt trevlig kväll alla där ute och glöm inte att följa mig på instagram (elinasbokliv) för lite fler uppdateringar!

måndag 22 augusti 2016

Lördagshistorien #2 (på en måndag)

Ja, förra veckan hade jag så mycket att göra att jag såg i kors på kvällarna. Allt avslutades med en tenta idag och nu är jag ledig! Därför tänkte jag också idag att jag skulle äntligen skriva den där lilla historien som jag hade tänkt ha i lördags! Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig, men det antar jag ni vet.

Eftersom det blev lite sent nu tar vi en ganska kort liten historia och här är är dagens tärningar! 2 original och 1 enchanted.



Lågorna smattrade framför dem där de satt i ringen. Benen värkte efter en hel dag på fötterna och alla var för trötta för att prata. De var som en väloljad maskin vid det här laget och alla visste vad som skulle göras. Nu satt de där och väntade på att maten skulle bli klar. Sara sträckte ut benen och skakade på dem i ett försök att få musklerna att slappna av. Filip rätade till scarfen runt halsen och fortsatte sedan att tälja på sin pinne. Ifrån skogen kom det hela tiden ljud och Ebba satt och hoppade på stället varenda gång någonting lät omkring dem.

"Tror ni verkligen att det är säkert här?" frågade hon för femtioelfte gången. Staffan suckade och drog med handen i skägget. "Ja, det är det. Vi är 6 personer. Vad skulle våga ge sig på oss när vi är så många och har en eld?" frågade han trött. Ebba ryckte på axlarna och petade med sin pinne i elden. "Det finns faktiskt aggressiva djur" mumlade hon surt innan hon hoppade till när en gren knäcktes bakom henne. De andra hade också stannat upp. Det var ett betydligt högre ljud än de vanliga knakanden och knarranden som skogen brukade ge ifrån sig.

Simon tog tag i en ficklampa och riktade den mot ljudet. Den lös bara upp de första två träden och han reste sig upp och gick framåt för att kunna se längre in. "NEJ!" kved Ebba. Simon bara viftade med handen åt henne. "Sluta vara så tramsig, vad det än är så är det garanterat mer rädd för oss än vad vi är för den" sa han bestämt och gick framåt. Hans gröna skjorta försvann snabbt ur sikte och de andra höll andan. "AJ!" skrek Simon plötsligt och de andra flög upp på fötter och tog tag i ficklamporna och sina knivar.

"Jäkla skit också", följt av ytterligare en rad av svordomar hörde de från Simon när han uppenbarligen närmade sig deras lägerplats igen. När de skymtade honom genom skogen förstod de först inte vad som var fel. Blod droppade från ena handen och han gick surt rakt förbi dem, mot tälten, utan att sluta sin ramsa med svordomar. Filip och Staffan stod kvar med ficklamporna riktade ut mot skogen. "Vad hände?" frågade Sara med en suck när hon tog första hjälpen-väskan ur Simons händer och började tvätta rent såret.

"Det var en jäkla katt där som var helt rabiat och attackerade mig!" fräste han surt. "Kommer säkert att behöva ta en massa sprutor för att inte bli sjuk nu med! Bra början på denna vandringen!" fortsatte han utan att vänta på några reaktioner. Ingen kände sig längre så säker vid elden. Alla åt snabbt den halvfärdiga maten, släckte elden, kröp in i sina tält och stängde om sig. Även om ett tält inte är tjockt så kände de sig tryggare där än ute just nu.

De somnade fort och ljudet av snarkningar steg snart genom skogen. Simon vred sig oroligt när svetten började bildas i pannan. I sömnen började han klia på sitt nya sår och den svarta kletiga vätskan som kom igenom bandaget spred sig sakta genom hans kropp.