Ny idé, lördagshistorien!

Jag har köpt ett nytt spel! Men då jag är den enda som kommer vilja spela det spelet, vad jag vet nu iaf, så får jag leka med er istället för någon här hemma! Jag har köpt Story Cubes!! Det går ut på att man slår med 9st tärningar med olika bilder på, sedan ska du sätta ihop en liten historia som utgår från de bilder som du fick upp! Jag köpte grundspelet med 9 tärningar och sedan en expansion, "enchanted" med 3 tärningar.

Min författarhjärna går på högvarv och det är verkligen superkul! Det är tur att jag inte har något emot att leva lite i min egen lilla värld! Jag har idag använt alla 9 vanliga och de 3 från expansionen. Det vore superkul om några av er skulle vilja vara med och skriva egna historier! Lägg gärna in en kommentar med en länk i! Här kommer dagens historia!

Tobby var en konstig man. Han hade alltid varit konstig. Han gillade inte folk och han visste att han behövde hålla sig borta från dem. En vacker dag skulle han flippa ut totalt och då skulle det inte vara bra om någon var i närheten. Han såg på tidningen som låg framför honom. Det perfekta jobbet hade kommit upp. En fyr, långt bort från civilisationen, behövde en ny fyrvaktare.

”Person som trivs själv sökes. Bra betalt jobb.

Boende i fyren och bil ingår för transtport på ön.

Start omgående. Ring Sven”

Han hade kommit fram till en telefonsvarare och hade lämnat ett meddelande. Han tog en klunk kaffe och gick för att göra sig i ordning för jobbet som nattvakt på en fabrik. Det hade varit ett bra jobb. Ingen som störde honom och under hans 10 år hade det bara varit en incident. Men nu skulle fabriken ändra till ett annat vaktbolag och han blev av med jobbet då han vägrade börja på dagschiftet.

Två veckor senare stod han på en brygga med alla sina ägodelar i 4 stora väskor. En kvinna med en grå kostym och en nervös blick kom gående emot honom. ”Tobby, antar jag?” sa hon kort utan att hålla fram handen för att hälsa. Han nickade. ”Följ med mig” sa hon, vände sig om och stapplade iväg mot en bil. De var de enda presonerna i närheten.

De körde igenom en liten by. Toget i mitten hade en fontän i mitten och husen var uppbyggda runt den. Mindre än två minuter senare körde de genom en skog och vägen slingrade sig fram. De pratade inte med varanda. Han studerade kvinnan och konstaterade att hon var ung, kanske 25 år, och så nervös att hon bet på naglarn.

”Här är nycklarna. En beskrivning av jobbet finns uppe i arbetsrummet på andra våningen i tornet och allt här är fritt för dig att använda. Mitt telefonnummer hänger inne vid telefonen om det är något och du börjar klockan 21 ikväll. Lycka till” sa hon och hoppade in i bilen igen. Han stod kvar och såg efter henne innan han vände sig emot huset. Det ar ett litet hus med två rum som satt ihop med fyren. Kartor på olika delar av världen täckte väggarna och i ena rummet fanns två fulla hyllor med böcker. Han log, det här var perfekt för honom.

Vid 20 gick han upp i fyren och hittade en prydligt skriven lapp liggandes på ett bord. ”När ljuset går ner till 40%, klicka på L-knappen för att tända lampan. När den sedan går över 40% på morgonen, klicka på samma knapp igen för att stänga av den”.

Han vände på lappen. Var det allt han behövde göra? Han älskade platsen mer och mer för varje minut. När klockan var 21 tittade han på mätaren som fanns framför honom, 56%. Han log och tog upp boken som han hade haft med sig. Vid 22.34 fick han klicka på knappen. Ett dovt surrande indikerade att lampan tänts och han återgick till sin bok. Vid 05.12 fick han släcka lampan igen och han reste sig glatt för att gå och sova.

Frukosten, lunch och middagen de följande dagarna bestod av fisk. Den förre fyrvakten hade verkligen älskat fisk. På den tionde dagen hade han vaknat av att någon hårt hade knackat på dörren. Han muttrade och drog sig ur sängen. Utaför dörren var det inte en människa, utan ett litet paket som låg på trappen. Han lade det på köksbordet och tog av pappret. En gammal metallåda uppenbarade sig. Han tog försiktigt tag i ena kanten och öppnade den. Körkort. Lådan innehöll en hel hög med olika körkort. Det var både kvinnor och män, varierande åldrar och utseende. I ena kanten låg en liten död skalbagge.Han visste inte hur han skulle reagera, men stängde lådan och la den i en av bokhyllorna.

Jobbet älskade han och en känsla av frid smög sig på honom. Vecka efter vecka avlöste varandra och även om en död skalbagge dök upp lite då och då, tänkte han aldrig på asken eller på de andra som bodde på ön.

När han varit där i exakt ett år, knackade det åter igen på dörren. Denna gången väldigt försiktigt. Kvinnan som mött honom vid båten stod utanför och han grymtade ett hej till henne innan han gestikulerade mot köksbordet. Hon trippade in och satte sig längst ut på stolen.

”Du har gjort ett bra jobb de senaste året.” började hon med samma nervösa tal som han mindes. ”Men nu är det slut på det.” fortsatte hon. Han stirrade på henne och kände sig illa till mods. Han hade planerat att jobba kvar här så länge som han orkade ta sig upp för trappen.

Kvinnan framför honom hade nu börjat förändras. Hon skakade inte längre, hon satt rakt och blicken hade blivit hård. Han såg människor röra sig utanför fönstret och han sprang in i sovrummet.

Asken gnisslade lite lätt är Tobbys körkort lades i den och den stängdes varsamt. Kvinnan såg på klockan och nickade åt de andra. ”Båten är här om 1 timme. Städa här så åker jag och möter henne”. 

Tankar om veckans lördagshistoria: Den största utmaningen var nog att en få ihop så många tärningar och nästa vecka kommer jag nog inte att använda så många. Men det är ju kul med lite variation! Jag hoppas som sagt att några av er också vill vara med, det hade varit superkul!