Så nu sitter jag fast.. jag har funderat på det här, och under tiden jag har gjort det så har mitt skrivande stått helt still. Jag har verkligen inte haft någon lust att skriva, vilket är väldigt tråkigt. Men jag försöker tänka på vad jag lärt mig, att man kanske inte behöver säga allt högt. Det är kanske underförstått att blodet sprutar när man hugger någon i armen?
Många som läser böcker klagar ofta om författaren förklarar allt in i minsta detalj hela tiden, då de känner att de själva inte kan leva sig in i texten med sin egen fantasi. Jag tror att den här gången får jag slänga in lite blod och sedan kanske redigera in antingen mer blod eller ta bort blod när det väl är dags för redigeringen.
Jag börjar se ett slut på det här manuset. Det har dragit ut väldigt mycket på tiden och jag tror att jag kommer att få redigera om halva upplägget sedan. Men det börjar gå mot sitt slut och blodet flyger åt alla håll!
Det där är en svår balans tycker jag som enbart är läsare =) Är det krigsscener såsom du beskriver så får det lov att vara en del blod, det förstår man ju även som läsare att det lär förekomma. Men samtidigt känner jag att det inte får bli att författaren gottar sig i blod och splatter, en slags balans där mellan blod och mindre blod =) Svårt kanske att förstå vad jag menar. Lagom tror jag är bästa ordet för att beskriva vad jag försöker säga =)
SvaraRaderaJa, lagom är bäst. Tror det kommer att få bli lite experimenterande för att få det där rätt tror jag :)
Radera