En sekund i taget

I en värld där du som ung tonåring är den enda som lever, vad hade du gjort då? I Sofia Nordins En sekund i taget är det precis vad som händer.

"Jag flyr, springer nerför trapporna fast det inte finns någon som skulle kunna jaga mig.

Det finns faktiskt ingen. Alla är döda.

Mamma är död. Pappa är död. Min lillebror Ludvig är död. Och förmodligen alla andra också.

Elektriciteten är borta och det är så mörkt i trapphuset att jag inte ser var jag sätter fötterna, men jag springer ändå, bort. Stegen ekar mot väggarna. 'Ditt fel', ekar de. 'Ditt fel'. 'Nej, stanna'."

Så börjar Sofia Nordins tredje ungdomsroman. En gripande, otäck och väldigt intressant berättelse om Hedvig, vars hela familj dött i en mystisk feber. Hon lämnar lägenheten, vet inte om det finns några fler människor kvar i världen eller om hon är helt ensam kvar. På gatorna ligger det döda människor överallt, det är alldeles tyst.

Hedvig är helt ensam kvar och springer utan mål från sin lägenhet. Utanför ligger det folk överallt. Alla fick feber. Alla dog. Utom Hedvig.

Det här är en serie som "alla borde ha läst", så jag tyckte att det var dags att plocka upp den nu. Jag lyssnade på den som ljudbok, den var 5h 24min lång och lästes av Disa Östrand. Jag gillar iden och Sofia låter Hedvig ha helt normala tankar, fastän världen har gått under. Hon låter sina karaktärer vara fega, rädda, förvirrade och ibland även lite glada.

Dock så känner jag att jag var lite för gammal för den. För min del så tyckte jag ibland att karaktärerna var lite barnsliga och borde skärpa till sig, tills jag minns att de är ca 14 år. Det är inte så lätt att ta hand om sig själv när man är 14 och hela världen har slutat att fungera.

Jag skulle absolut rekommendera den här till en lite yngre publik som vill ha spänning och tonårsrelationer, för spännande var den absolut.

Instagram | Facebook | Bloglovin'